Ingegerd sov någon timme av tiden, men Johan höll sig vaken. Vid midnatt var vi framme och hälsades välkomna av Inger och Jan. Bilen parkerade vi utanför deras uppfart och el fick vi från deras garage sen sa vi god natt och gick in till oss. Där blev vi sittande ett par timmar och pustade innan vi gick och la oss och sov gott.

Vi åt en lång och prat-rik frukost med dem i huset och gjorde upp planer för dagen. 

Ett av mina uppdrag var att köpa hästar och efter att Inger och Jan tagit sig en titt på husbilen idkade de pilotfisk åt oss till närmsta hästköparställe och sedan till skolan där SSAs årsmöte höll till.

Så småningom kom Birgitta dit så vi fick krama om henne och prata lite innan de åkte hem och jag gick på YL-möte. 

Vi blev fem deltagare, men vi hade trevligt och pratade om allt möjligt. 
 

Den råd lyder är vis, så när vi köpt på oss ingredienser  till middag, åkte vi mot Malmö. Jag försökte hitta ett bokningstelefonnummer på nätet, men lyckades inte. Vi chansar, sa vi. Tankade i Älmhult och var framme i färjeterminalen klockan nio. Inga problem att få plats på färjan. Vi körde in och ställde oss i kö två timmar innan färjan skulle avgå och så började jag laga middag. Vi hade köpt frusen potatisgratäng och entrecôter. Det var ju liksom läge att festa lite första semesterdagen.

Vi stod alltså i färjekön med 1.5 timme kvar till avgång när jag började laga middag, tände ugnen och satte in potatisgratängen, stekte champinjoner och sköljde sallad och när det var en tio minuter kvar tills gratängen skulle vara färdig började jag steka köttet – DÅ – skulle vi köra på färjan. Det var bara att stänga av ugnen och spisen och försöka få undan allt löst så snabbt jag kunde – medan Christer började köra uppför rampen och jag var tvungen att spänna fast mig i sätet. Plötsligt hör jag hur formen i ugnen stjälper omkull och jag kan inte göra ett smack för att förhindra det!

Hytten var rymlig och badrummet också så vi var nöjda och åkte ner för att se om någon restaurant var öppen och det var bufféstället som var öppet till midnatt och där satt några ensamma långtradarchaufförer och åt och så vi, som lassade in av allt gott vi orkade innan vi åkte upp och la oss.

Vi sov väldigt gott och hann med att äta en rejäl frukost innan färjan la till och vi fick starta vår bilfärd mot Holland.

Första övernattningen i Holland blev i Harlingen. Vi stod på en parkering innanför vallen. Vi gick förstås upp och tittade vad som fanns på andra sidan.

Efter ett tag hamnade vi på Lidls parkering och där kunde vi stå. Då gick vi tillbaka till gamla delarna av staden och försökte hitta en turistbyrå. Vi frågade flera stycken vi såg men ingen visste något. Till sist gav vi upp och började leta efter ett ställe att äta något på i stället. Det hittade vi vid ett större torg fullt av bord och stolar från diverse caféer och så låg där ett 1600-talshus med ett ostmuseum, som vi bestämde oss för att titta närmare på och då hamnade vi på turistbyrån! Vi fick hjälp att lokalisera en campingplats som enligt uppgift motsvarade vår kravprofil, dvs. el, färskvatten och trådlöst nätverk. 

Hailoo uppfyller alla kriterier, fast det trådlösa nätverket ger ingen kontakt med internet. Man kan inte få allt. Spillvattentanken och toan är tömda och färskvatten påfyllt. Vår elkontakt passade inte, men det fick vi låna och någon egen vattenslang hade vi inte, men det fick vi också låna, så jag tycker inte vi ska klaga.

Nåja, vi tog oss dit, men knappast närmaste vägen.  När vi kom in möttes jag av en doftchock av hyacinter. Inte hade jag en tanke på att där skulle finnas andra blommor än tulpaner.  Det var en upplevelse att gå runt i den enorma parken och att vart man än tittade upptäcka nya blommor. Visst var där mycket folk och gassande varmt, men vi traskade runt i solskenet i flera timmar innan vi gav upp och åkte därifrån.

Blomsterbilder och andra inte så privata bilder finns på Picasa om du vill titta.
 

När vi väl kom loss efter någon timme bestämde vi oss för att stanna någonstans och när vi fick se ett bekant ortsnamn Apeldoorn körde vi av där och nu står vi på en camping där allt är stängt och vi inte har någon el förrän i morgon, men vi har nät, så jag har kunna hämta och läsa mail och Christer har fått läsa sin webmail. 

Hungriga var vi förstås, men med hjälp av en vänlig receptionist, som släppte in oss och försökte hjälpa oss på alla sätt och vis hittade vi en öppen Kinarestaurang och fick med oss enormt mycket mat tillbaka till campingen. 

Tyvärr blev det fel el-kontakt den här gången så vi har ingen el, men det ska vi fixa i morgon bitti. 

Nu har vi ätit oss proppmätta på kinamat. Vi trodde vi betällde tre små rätter, men när Christer kom ut hade han med sig mat för tio personer minst! Nu klarar vi oss semestern ut. 
 

Han säger att han kör vart jag vill bara jag läser karta och vägskyltar och så småningom kom vi faktiskt till Celle, men så sent att allt var stängt, vilket egentligen var bra för då var det ingen som skymde alla fina gamla hus. 

Men, vi måste hitta någonstans att stanna över natten, så vi åkte från Celle och på en mack köpte vi en ny karta – med alla vägnummer och all möjlig aktuell information på. Strax utanför Celle fick jag se en vägskylt med en campingsymbol på och vi svängde förstås direkt och nu står vi på en halvsunkig camping på en lantgård, men vi har el och kan titta på tyska frågeprogram och äter rester från igår. Det gjorde vi till lunch också – på en rastplats efter vägen. Himla praktiskt att ha huset med sig.
 
 
 
 
 
 
 

Vi svängde in till en Lidl för att se hur de ser ut i sitt hemland. Förutom att de säljer alkoholhaltiga drycker, det gör de på bensinmackarna också, så hade de eget bageri med väldigt fiffiga bröddiskar. Kunden fick dra fram så många bröd den ville ha till ett fack som kunde nås när man öppnade luckan. Alltså kunde ingen mer än du själv stå och peta och ta i bröden. Kändes tryggt så jag köpte oss varsin stor vetekringla med saltkorn på och två Berlinerbröd, som visade sig vara någon slags munkliknande historia med sylt i. Strax därefter stannade vi på en rastplats och fixade kaffe och avnjöt våra inköp.
 

Vi höll oss på gula vägar ända genom Lübeck, men efter det ”hundrade” trafikljuset fick Christer nog och vi föll för en blå skylt som angav riktning Puttgarden och Bordershop!

Motorvägen tog oss raka vägen till Bordershop. Vilket ställe! Där kommer jag nog aldrig att gå in frivilligt igen. Vi hade en del beställningar och det fanns en och annan sak att köpa för egen del också, så vi, liksom alla andra kom ut med en fullastad varuvagn. 

Till skillnad från många andra vi såg på parkeringen hade vi gott om stuvningsutrymme i garaget. Sen kunde vi åka fram till färjan. Inga köer där heller. Tog bara några minuter innan vi var ombord. Glest mellan bilarna nu också. 

Vi passade på att få lite omväxling till kinamaten genom att gå upp till serveringen och äta bespisningsmat. Vi tyckte lite synd om kocken som fick stå och dela ut så tråkig mat, men vi blev mätta om än inte fullt lika belåtna. Det är en kort överfart och snart var i Danmark. 
 

Till middag blev det – kinamat! Campingen hade en micro i sitt kök så det var lättare att värma maten den här gången, men det var sista rycket. Christer hade förespeglat mig middag på en dansk Kro nämligen. 

Vi tittade på dansk TV och avslutade kvällen med att se filmen King Kong. Eftersom danskarna inte dubbar som tyskarna gör, så kunde vi förstå vad de sa, vilket underlättade. Klockan var säkert närmare ett innan vi kom i säng.

Långfredag och vi styr mot Sverige och Öresundsbron. Den var raskt, om än inte billigt, passerad.
 

I Kalmar bjöds vi på mat och prat och trevligt sällskap och vi stannade till niotiden innan Lennart fick sina beställda öl och vi åkte vidare upp mot Oskarshamn. 

Jag ringde till mamma och sa att vi skulle komma och vid tio var vi framme.

Det blev visserligen ingen Gubbröra, för alla affärer hade stängt, men vi fick ett rejält påskbord ändå. 

Vi spelade Alfapet om vem som skulle diska och mamma och Christer slutade på exakt samma poängtal, så de delade på äran.

När vi passerat Norrköping föll det oss in att vi skulle ta svängen förbi Herrfallet där Anders och Malin firar påsk. Sagt och gjort, jag ringde till Anders och förvarnade och efter en stund ringde han och undrade om vi kunde köpa med oss några flaskor vatten. Klart vi kunde. OK Katrineholm blev vårt stannställe.

Det var en väldigt krokig och smal väg ner till Herrfallet, men vi kom lyckligt och väl fram och blev lotsade av Anders till rätt plats.

Vi blev bjudna på kaffe och cheesecake och vi satt nog där en timme och pratade och visade bilen och bjöd även på danskt vatten från vår tank. Tydligen är vattnet i Herrfallet inte så gott att dricka, så Marie blev glad över att få påfyllning.
 

Tja, sen tog vi en sväng om Irsta och hämtade mina nycklar och lämnade en kasse godis till stora och små.

Vid halv nio var vi hemma igen och nu återstår bara att städa upp efter resan och tvätta och sånt. Kanske läsa någon av alla tidningar vi fått när vi varit borta.

En lyckosam resa blev det och många minnen har vi med oss hem.