I Stockholm med Svartklubbsbesök
(Bilder med svart ram kommer från Agnetas kamera)

 Vi kom fram i underbart, soligt vårväder och började med en promenad runt Gamla Stan. Agneta och Vivi-Anne på väg över Kornhamnstorg glatt sjungandes på Beatrice Aurore, men vi såg inget antikvariat. 

Däremot fick jag syn på en "skum" sak på kajen, som vid närmare besiktning visare sig vara en Carl Millesstaty av havsguden Ran. 

Längs kajerna vimlade det av folk i alla åldrar, väldigt många turister faktiskt, som njöt av utsikten och det vackra vädret.

Själv gillade jag den fyndiga profil-"trean" på ett av husen.

När vi vandrat oss trötta tog vi tunnelbanan till Globen och 
Hotell Globen, där Agneta och jag fick bo tack vare min mammas presentkort.
Vi gillade det vi såg, separat sittgrupp
Japaninspirerad sovavdelning
Fullt utrustad kontorsavdelning
T.o.m. utsikten över Nynäsvägen gillade vi.
Någon överentusiastisk frisksportare, jag säger inte vem,  föreslog att vi skulle promenera från hotellet till Svartklubben på Söder, så vi traskade iväg.

När vi kommit fram gick vi och drack kaffe, det hade vi förtjänat, och sedan letade vi upp ingången till Svartklubben och satte oss att vänta.

Ingången syns mellan mig och Vivi-Anne, fast när Agneta tog bilden visste hon inte att det var den hon fick med på bild.
Ulf, som står framför tavlan, är en av kvällens artister och han berättar här om vad vi ska få uppleva.

Först får vi plocka av oss armbandsur och stänga av mobiltelefoner, vi får nämligen inte kunna åstadkomma minsta ljuspunkt i det kompakta mönster han och hans Marie ska lotsa oss in i.

Deltagarna blir uppropade bordsvis och genom en ljussluss förs vi fram till vårt bord i gåsmarsch. Vivi-Anne Agneta och jag delar på ett bord, som är dukat med undertallrik, bestick, glas och en öppnad flaska mineralvatten. Vi får själva hälla upp. Så serveras entrérätten och Agneta och jag letar med kniv och gaffel efter maten och Vivi-Anne äter som vanligt. Nu hade vi glädje av att vi tidigare sett hur hon bär sig åt så vi fick lätt i oss lax, vårrulle och grönsaker. 

Mellan rätterna underhölls vi med sång till gitarrspel. Huvudrätten var en enorm köttbit med helstekta potatisar till. En av mina rymde över kanten, men de flesta fick jag i mig. Köttbiten var lite svårare, antingen fick jag inte isär den, eller så fick jag för stora bitar. Bra att ingen kunde se hur jag kämpade.

Creme brülé till efterrätt var jättegott. Allt var jättegott och nöjda och belåtna tog vi tunnelbanan tillbaka till hotellet och varsin kaffedrink.

Söndagsmorgonen inledde Agneta och jag med att putsa våra stövlar efter gårdagens klafsande i smältande snö och is. Sen gick vi och avnjöt hotellfrukosten i lugn och ro. Restaurangen hade utsikt över arenan och det måste jag förstås föreviga.

När vi var klara checkade vi ut och åkte in till T-Centralen. Då hade det börjat snöa, så vi ville inte gå ut, i stället tog vi en fika, jag med en jättemuffins och Agneta med det wienerbröd hon önskat sig sedan frukosten, innan hon tog pendeln hem och jag satte mig att läsa min bok i väntan på mitt tåg.

Medan jag väntade fick jag sällskap av en journalist från Skövde som varit i Stockholm för Guld-spade-galan och skulle hem med samma tåg som jag.

Hemma såg min bil ut så här.
 
 2010-03-21