Först tvingade jag dem att följa med till Tussilago och titta på en tovad hatt för 800:- |
Sedan åkte vi glashiss upp i Skrapan. Birgitta är väldigt höjdrädd, visade det sig. Nästan i klass med Marie, men upp skulle hon. |
Väl uppe ställde hon sig så långt från fönstret hon kunde komma. Och så fotograferade vi varandra. |
Allt medan Anki och Bettan njöt av utsikten från 21a våningen. |
Man blir hungrig av höjder och åt en god pastamåltid |
Eller som i Elisabeths fall en mozarella, tomat och basilikasallad...(ni minns väl?) |
Och kaffe på maten på Frälsis. Mitt motiv har svårt att stå still. |
Hon har upptäckt att det finns stickade Ho,hoar på jc |
Anki ser lite skeptisk ut. |
Men Birgitta verka försöka övertyga Bettan om att hon måste köpa en. |
Själv köpte hon ett hårspänne, som hon här får hjälp att prova. Tyvärr slår blixten i skyltfönstret bakom, men ni vill väl se ändå? |
Bettan med sin nya vackra blå slinga. |
Nu var vi mogna för fler höjder. Upp i stadshustornet fick vi för oss att vi skulle |
. - Kan man få gå upp i tornet? - Ja, om någon av oss har tid att följa med. - Har någon av er tid att följa med? - Javisst! |
Har kan man skönja Skrapan där vi var tidigare. |
|
Trevlig herre var det. Han skriver krönika på Västerås stads hemsida. Men då är han pytteliten.  .
Mats heter han nog. |
Jag steg också ut på balkongen till Birgittas och Elisabeths beundran! |
Kommer man som turist finns det mycket att begapa. Här är det återigen Skrapan. |
 |
Ängeln Elisabeth från två håll. Jag kunde inte
förstå varför hon skulle klä sig i kycklingnät?
|