Livsloppet
Livsloppet - Lutherhjälpens aktion för att utrota hungern i världen. 25 mars - strålande sol, men just inga plusgrader när jag begav mig iväg mot startpunkten vid Önstakyrkan. Där stod folk och sålde startkort och delade ut kartor hur man skulle gå. Snitslad bana var det också. Jag skulle gå med kollegan Eva hade vi kommit överens om. Innan vi begav oss av tände Eva ett ljus i kyrkan.
Eva och jag traskade på med god fart i solskenet under idogt pratande. Varken Eva eller jag är några speciellt tystlåtna personer.  Efter ett bra tag la vi märke till att där inte längre fanns några snitslar - och några frågor hade vi inte heller sett till. Dags att titta på kartan. Vi var alldeles fel.
Men vi tog vägen upp mot Vallbybron och sen ner under den. Vi var lite oroliga för att det skulle vara isigt i trapporna, men det var torrt. Vi tyckte att det såg ut som i en pelarsal när vi tittade ut under bron och över till andra sidan Skultunavägen och Svartån upp mot friluftsmuséet.

Så tog vi oss ner på Skultunavägen och kom direkt på en fråga. Det visade sig vara fråga 9. Vilken himla tur att frågorna fanns med i starkortet! Och vilken tur att jag köpt mitt kort dagen innan och redan fyllt i mina svar!
 
 
 
 
 

Annars hade Eva inga som helst problem med att svara på frågorna.

Vi blev upphunna och passerade av ett par med det passande namnet  Rask och genast berättade Eva att vi hade kommit fel väg. Hon har ett väldigt känsligt samvete den kvinnan!
 
 
 
 

Nu kunde vi se domkyrkan framför oss och då hade vi inte så långt kvar till torget.
I närheten av Svartån träffade vi på de här änderna som ägde stan.
Bilföraren fick vackert vänta tills andhannarna behagade flytta på sig. 
Framme vid Sigmatoret belönades vi med kaffe och bulle. Det smakade bra. Paret Schatzl undrade försynt när vi hade gått om dem för det hade de inte sett.
Eva tog en bild på mig när jag dricker rättvisekaffe.
 Världshandeln, som i vanliga fall håller till i Kyrkbacksgården sålde sina varor på ett bord intill.
Kajsa och Klas Bengtz träffade vi också i vimlet.
Och Walter och Marianne hade hunnit till kaffet.
När vi var klara vid torget fortsatte Eva och jag ut på stan. Eva skulle lära mig att shoppa, något jag är väldigt dålig på. Jag kan hitta det jag behöver och vill ha och även köpa det, men jag är bara så dålig på att gå i affärer och titta. Nåja, lite grann köpte jag väl och sen åt vi lunch på stan. Där träffade jag på en före detta elev och hennes sju månaders dotter Alina som var på stan med mormor. Tiden går fort

Till sist promenerade Eva och jag bort till Cebec och lät maken köra oss hem.
Det blev en kanondag!
Tack Eva!

2006-03-25